Prestationsprinsessa eller kontrollfreak?
Kan du inte bara tagga ner lite och sänka kraven??
VARFÖR är du en sån perfektionst? Har sånt kontrollbehov? Kan du inte bara släppa lite på det??? Du kommer ju bli utmattad!!
Känner du igen det här?
Både kämpandet med att vilja ha kontroll. Ibland över småsaker som inte borde spela så stor roll men gör ändå. Men också omgivningens kommentarer. Som kan vara allt från välvilligt omtänksamma till kritiska och dissande. Kanske du t o m fått höra att "det kan inte vara bra för ditt barn att du är så.."
Det du minst av allt behöver höra! Som inte för en sekund hjälper dig att känna dig tryggare!
Många vill berätta för dig hur du kan minska din prestationspress. Släppa kontrollen. Har förslag på hur. Vill berätta för dig hur vägen kan se ut.
Men den hjälp du behöver kanske inte är peptalks eller mer yoga och nervsystemsreglering (även om allt detta kan vara fantastiskt bra på andra sätt!). Nej, det du behöver är att vi hjälps åt att förstå VARFÖR du vill kontrollera så starkt.
Och tänk om det till och med finns trauman gömda bakom ditt kontrollbehov och prestationsprinsess-komplex?
Hur tänker jag nu?
Jo. Essensen av trauma är upplevelsen av att tappa all kontroll. Att vara maktlös, inte kunna stoppa, ändra, hindra att det du absolut inte vill ska hända.
När traumat är över i den yttre världen (och andra säger ”det är ju bra nu – släpp det där och tänk positivt i stället!”) – så lever det kvar i dig.
Får dig att söka och leta efter något som du KAN kontrollera – jag vill hellre säga påverka – så du kommer ur känslan av maktlöshet. Ibland kanske du inte ens själv förstår varför du behöver kontrollera så starkt, bara att det känns livsviktigt att göra rätt/bra.
Så om du får frågan ”Vad händer om du inte gör ditt kontrollbeteende?” kan det visa sig att det är rädsla som gömmer sig där inne. Men inte rädslan för att inte vara eller göra perfekt. Utan rädslan för vad som händer om du inte gör det där som andra tolkar som att du är ett kontrollfreak eller en prestationsprinessa.
Det här perspektivet har blivit så tydligt för mig efter många år av traumabehandlingar. Så jag har utvecklat en stor respekt, lyhördhet och ödmjukhet inför prestationsprinsessor och kontrollfreak som gör vad de kan för att försöka bemästra sina rädslor.
Ville bara säga det.
Så vi slutar skamma prestations- och kontrollbehov och börjar lyssna djupare på vad det egentligen handlar om.
Så du kan få den hjälp och den support du behöver för att känna dig tryggare och lugnare. Vilket går så mycket bättre när vi förstår just ditt VARFÖR.
Nu ska du ändå få några tips på saker du kan göra själv:
# Kartlägga
Du kan börja med dig själv. Din egen lyhörda, empatiska nyfikenhet på
1) VAD det är du försöker kontrollera/ påverka
2) vad du är rädd för kan hända om du inte...
3) vad du tror att den här rädslan kommer från - för finns det en rädsla så finns det erfarenheter av något - där och då eller här och nu - som du försöker skydda dig från.
# Justera volymen
Sen kan du tänka dig att dina kontrollbeteenden har en volymknapp. Om du t ex är nybliven mamma som vill kolla din lillas andning var 5 minut så prova om det går att vänta i 10 minuter i stället. Eller 8. Dra ner lite, lite på volymknappen och gör lite, lite mindre än du brukar. Hjärnan brukar efter hand fatta att det funkar även på den nivån och då kan det gå att dra ner lite, lite till (små steg).
#Påbörja traumaläkning
Om du har oläkta trauman från grav/ födande/ postpartum så kan du få första hjälpen stöd med det i kursen “Börja läka ditt förlossningstrauma”.
Är du osäker på det? Börja med gratisguiden 5 tecken på oläkt förlossningstrauma.
Varma hälsningar,
särskilt till dig som vill så väl och gör så mycket för det ska bli bra för din lilla/ dina små,
Eva